SPARVAR_FINKAR 2

DOMHERRE

Pyrrhula pyrrhula

Den lilla röda


Domherren är en stor och kraftig fink som förekommer i Europa och Asien, inklusive Kamtjatka och Japan. Den lever främst i barrskog från lågland till bergsskogar, gärna i granplanteringar, men också i gles blandskog med små barrträd och rik undervegetation, eller i parker och trädgårdar.

Domherren förekommer i hela Sverige utom på högfjället. Den ses mest om vintern då den gärna kommer fram till bebyggelse och lockas fram till fågelmatare. Vanligtvis stannar den i Sverige under vintern, men vissa år flyttar stora antal till Danmark och Mellaneuropa. Beståndet i Sverige uppskattas till 250000–500000 par.


TALLBIT

Pinicola enucleator)

Refererar till att den bor i tallar och "befiriar kärnor"


Tallbiten är en stor fink som förekommer i norra delarna av norra halvklotet, både i Europa, Asien och Nordamerika. Hanen är mestadels rosenröd och honan grågul. Precis som korsnäbbarna varierar mycket i färg beroende på ålder och kön. Fågeln häckar i avlägsen gammalskog, men vintertid kan den vissa år ses helt orädd äta rönnbär mitt inne i samhällen. Dess närmaste släktingar är domherrarna.

Tallbiten är en svårinventerad art och populationen verkar variera från år till år. Den normala sydgränsen i Sverige går troligen i höjd med Siljani Dalarna. Den saknas av allt att döma i Hälsingland men är till synes regelbunden i västra delarna av Medelpad, Ångermanland och Västerbotten. I Norrbottenförekommer den i nästan hela landskapet, dock sällsynt nära kusten.


Vissa år är det invasion av tallbitar i södra Sverige. Senast var vintern 2019/2020. Stora flockar med fåglar "åt sig" ner genom landet. Tallbitarna är då helt oskygga och man kan stå bara någon meter från dem när dom formligen länsar rönnbärsträd. Detta beteendet gav dem i gamla tider namnet dumbommar eller dumsnutar....


MINDRE KORSNÄBB

Loxia curvirostra

beskriver den korsladga/sne näbben


Den häckar över stora delar av barrskogsbältet som sträcker sig över norra halvklotet. Den är inte en flyttfågel men genomför vandringar, speciellt vissa år då den kan förekomma långt söder om sitt utbredningsområde. Korsnäbbarna har ett proportionellt stort huvud och en säregen näbb med korsande näbbspetsar vilket är en anpassning för att kunna plocka ut frön från kottar och andra frukter, och som gett släktet dess namn. De adulta korsnäbbarna har kraftfullt färgad fjäderdräkt, där hanarna är orange- till tegelröda och honorna gulgröna, men det förekommer en stor variation vad gäller färg, näbbform och läte


Den är mycket lik den större korsnäbben.Vissa argument finns för att dessa två arter snarare vore två underarter då distinktionen inte är helt klar. Överlag har den mindre korsnäbben klenare näbb och ett ljusare läte. Jag lärde mig i unga år att större korsnäbb äter tallkottar, mindre korsnäbb äter grankottar och bändelkorsnäbb äter kottar från lärkträd. Så enkelt är det dock inte...men jag önskar ibland att man kunde använda det för artbestämmning :-)



STENKNÄCK

Coccothraustes coccothraustes

betyder ungefär kärnknäckare


Fram till 1970-talet var stenknäcken en ganska ovanlig fågel som ansågs knuten till körsbär och avenbok, med ett kärnområde i körsbärsrika platåbergslandskapet i centrala Västergötland. Idag är den både vanligare och mer vida spridd, särskilt talrik i lövrika områden i Skåne, södra och östra Småland, Blekinge, centrala Västergötland, Öland och i Mälarlandskapen. På Gotland är den dock sparsammare.


Stenknäckem har en impoerade näbb och när den exempelvisbesöker fågelbordet brukar man inte misa den!


Namnet nämns av Linné 1749 då han först upptäcker arten i Vegeholm, Skåne. Enligt boken Svenska fåglars namn så skrivs det att namnet torde vara ett skånskt dialektnamn. Det syftar på artens vana att knäcka t.ex. körsbärskärnor med sin kraftiga näbb. Arten har aldrig kallats något annat, bortsett från ett misslyckat försök 1824 att "standardisera" namnet till stenknäckfink.

SNÖSPARV

Plectrophenax nivalis

Latinska familjenamnet syftar på den långa bakklon. Nivalis betyder kort och gott snöig. 


Snösparven förekommer på norra halvklotet och häckar cirkumpolär i arktiska områden. Det finns några få isolerade populationer som häckar på höga bergstoppar söder om den arktiska regionen, bland annat i Skottland och Saint Elias-bergen på den södra gränsen mellan Alaska och Yukon.[Hela världspopulationen är flyttfåglar, förutom populationen på Island, och flyttar till nordliga tempererade områden som ligger kring 60°–40° nordlig bredd.


Skandinavien häckar den i fjälltrakterna och vid Norges nordliga kuster. På vintern flyttar merparten av Skandinaviens population till södra Sverige, Danmark och länderna vid Nordsjön.


Här hos mig i Halland har vi alltid övervintrande snösparbar längs kusten. De brukar anlända i oktober och lämnar för färd norrut igen i april.

DVÄRGSPARV

Emberiza pusilla
Emberiza har okänt ursprung. Pusilla betyedr "mycket liten"


Dvärgsparven är en liten fältsparv som mäter 12–13,5 centimeter på längden. Den har en kraftigt streckad brun rygg och vit undersida med fin mörk streckning. I sommardräkt känns den igen på rödbrunt ansikte, svarta hjässband och tydlig vit orbitalringögonring. I vinterdräkt kan den förväxlas med hona sävsparv, men skiljs förutom på lätet genom tydligare ögonring, jämnt rödbrun kind med en smal svart kant baktill, ljust rödbrun tygel och tydligt ljust centralt hjässband. Ofta syns också en liten ljus fläck längst bak på kinden. Benen är också alltid skära, ej röd- eller gråbruna. Könen är lika.


Dvärgsparven observerades första gången i Sverige 1815 då en individ sköts i Lund. I Sverige utgör den en randpopulation, men från 1950-talet och framåt finns observationer som tyder på att den sällsynt men regelbundet häckar i delar av Norrland, speciellt i Lule Lappmark. Från 1958 har den observerats varje år i Sverige och från 1965 har den årligen observerats i Norrland. Idag anses den häcka sällsynt och lokalt, främst i Norrbotten, Torne och Lule lappmark, men har också påträffats under häckningstid i Jämtland och övriga lappmarker.


VIDESPARV

Emberiza rustic
Emberiza är ej helt klart vad det refererar till. Rustica däremot betyder ungefär "lantlig"


Sverige häckar videsparven sparsamt från norra Värmland, mellersta Dalarna och västra Gävleborgs län, mer allmänt från norra Jämtland och Ångermanlandnorrut till finska gränsen.[ Dock ses den sällan runt den skandinaviska fjällkedjan. Tidigare förekom den ännu längre söderut i norra Uppland och norra Västmanland. I Finland förekommer den i hela landet förutom i de norra och mest sydvästliga delarna.

Videsparven är en av ett fåtal svenska häckfågelarter som flyttar österut för att övervintra! Övervibtringsområdena är främst i Kina. Höststräcket sker i slutet av augusti och under hela september. Den kommer sedan tillbaka som tidigast i början av april men merparten av videsparvarna anländer i maj.



GRÅHUVAD SPARV

Emberiza spodocephala



Gråhuvade sparven förekommer från Centralasien österut till Stilla havet. Vintertid flyttar den till Kina och norra Sydostasien. Fågeln är en mycket sällsynt gäst i Europa, med fynd i bland annat Sverige, Finland och Danmark.

DVÄRGSÄVSPARV

Emberiza pallasi



Dvärgsävsparven är en flyttfågel som häckar över norra och centrala Asien. Dess västligaste häckningsområde ligger i norra Uralregionen. Den övervintrar i ett område i östra Asien, kring Japanska havet och Gula havet, i östra Kina, allra östligaste Mongoliet, sydligaste Primorje kraj, södra halvan av Koreanska halvön och sällsynt även sydligaste Japan.[ Den uppträder sällsynt i Västeuropa, men har observerats så långt västerut som Storbritannien. Utanför sitt vanliga utbredningsområde har den även observerats i Nepal, Hongkong, Myanmar, Alaska och USA.

I Sverige har den observerats vid ett tillfälle, i oktober 2016 på ön Horssten i östra Stockholms skärgård.


RÖDKINDAD SPARV

Emberiza fucata


Häckningsområdet för rödkindad sparv sträcker sig från pakistanska Himalaya och lokalt i Kina, sam vidare österut till sydöstra Sibirien, Korea och norra Japan. De norra häckningsbestånden är flyttfåglar och övervintrar i södra Japan, södra Kina, Taiwan, nordöstra Indien och Sydostasien. Den uppträder sällsynt i Kazakstan, Uzbekistan och Afghanistan. I det senare landet har den även häckat.


Vid fyra tillfällen har den observerats i Västeuropa. Första gången var i oktober 2004 på Fair Isle, Skottland och i oktober 2011 observerades en individ på ön Understen i Singö skärgård, i Uppland, Sverige. Därefter har arten även setts återigen på Shetlandsöarna 2012 samt 2019 på Scillyöarna utanför Cornwall i England.


Fågeln på biden är fotograferad utanför Shanghai i Kina i december.


PRAKTSPARV

Emberiza elegans



Praktsparven gör skäl för sitt namn där hanen är omisskännlig genom sin vackra kombination av svart, vitt och bjärt gult. Den har svart på kronan (som den kan resa till en tofs), hakan och en mask över ögat. I övrigt är huvudet gult, undersidan vit med några kastanejfärgade streck och ovansidan streckat brun. Stjärten är brunsvart med vita yttre stjärtpennor. Honan är mindre kontrastrik och har aldrig svart hake.


De häckar i östra Asien i två skilda områden, dels i sydvästra Kina, dels i nordöstra Kina, sydostligaste Ryssland och på Koreahalvön.


BLÅFINK
(eller egentligen Teneriffablåfink)

Fringilla teydea

Teydea syftar på beget Teide på Teneriffa där fåglarna häckar.


Teneriffablåfink förekommer enbart som namnet antyder endemisk för ön Teneriffa. Fram tills nyligen betraktades teneriffablåfink och grancanariablåfink (F. polatzeki) på grannön Gran Canaria som samma art, då under namnet blåfink. Vissa gör det fortfarande.[De båda blåfinkarna ingår i släktet Fringilla tillsammans med de två arterna bofink (Fringilla coelebs) och bergfink (Fringilla montifringilla).




KANADASPARV

Zonotrichia querula


Kanadasparven är en nordligt häckande fågel och är som namnet antyder endemiskför Kanada. Där häckar den från norra Mackenzie österut till centrala Nunavut söderut till nordöstra Saskatchewan, norra Manitoba och nordvästra Ontario. Vintertid flyttar den till centrala och USA, huvudsakligen från sydvästra South Dakota, norra Nebraska och centrala Iowa söderut till centrala Texas.


Fågeln på bilden är fotad en tidig vår i Kansas

VITKRONAD SPARV

Zonotrichia leucophrys



Vitkronad sparv häckar i norra Kanada och Alaska samt i bergstrakter i västra Nordamerika söderut till nordvästra Kalifornien. En isolerad population finns även utmed kusten från södra British Columbia till centrala Kalifornien.


Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[Världspopulationen uppskattas till 79 miljoner häckande individer


VITSTUPIG SPARV

Zonotrichia albicollis

Albicollis syftar till den vita stupen


Vitstrupig sparv häckar i centrala Kanada och New England, USA där den är en mycket vanlig fågel. Den är en flyttfågel som övervintrar i södra och östra USA och ned till nordöstra Mexiko.

I Västeuropa är den en ovanlig gäst. Flest gånger har den observerats i Storbritannien, med enstaka fynd på Island, i Finland, Danmark, Irland, Nederländerna, Spanien och Gibraltar.[7] Den har även setts i Sverige, med ett fynd från Slottsparken i Malmö 5 december 1963. Ytterligare en individ sågs i Värtahamnen i Stockholm 2012, men denna anses ha följt med ett kryssningsfartyg


LINCOLNSPARV

Melospiza lincolnii


Fågelns svenska och vetenskapliga namn är en hyllning till den amerikanske naturforskaren och upptäcktsresanden Thomas Lincoln (1812-1883) som samlade in det specimen John James Audubonbaserade sin beskrivning på.


Lincolnsparven häckar i proncip över hela den Nordamerikanska kontinentern. Den är en mycket sällsynt gäst i Europa med endast ett fynd från Island i december 2013 samt sammanlagt fyra fynd från Azorerna.

HUSFINK

Haemorhous mexicanus


Husfinken förekommer ursprungligen i västra Nordamerika och Mexiko, men har införts även till östra Nordamerika där den är vida spridd.


Husfinken är vanlig och vida spridd i buskiga miljöer. Den har också anpassat sig väl till människan och besöker ofta fågelmatningar, och gör skäl för sitt namn genom att häcka på, i eller nära byggnader. Fågeln ses nästan alltid i småflockar. Födan består av frön, frukt och till viss del även insekter. Fågeln häckar mellan mitten av mars och början av augusti. Den har noterats lägga upp till tre kullar per säsong.