KNIPA

KNIPA

Bucephala clangula

Tjurhuvudet med klingande vingar

_DSC2489
_DSC5686
_DSC5673
_DSC3486
_DSC3459

Namnet knipa är oklart vad det kommer från, men det har använts mycket länge.

Knipan är mycket utbredd häckfågel i större delen av landet. Dock saknas den eller är mycket ovanlig längs kusterna i södra Sverige samt på Gotland och Öland. Om jag skulle ge en enda fågel epitetet ”vårens budbärare” är det nog knipan. På den gamla goda tiden, då våra insjöar här i södra Sverige frös, var knipan den första fågel man såg i den första isvaken. Det var nästa magi hur kniporna kunna känna på sig att det var dags att anlända just till ”min” sjö.


Knipan använder håligheter i träd till sitt bo. Då äldre ihåliga träd inte är lika vanliga idag som förr så kan man med fördel sätta upp knipholkar för att hjälpa fåglarna med lämpliga boplatser. Kniphonan kan lägga upp emot 10 ägg, och det är inte ovanligt med kullar på med än 8 ungar som lämnar boet. Lämnar boet…hur går det till? Hålet kan sitta högt upp i trädet och änder är ju inte flygfärdiga när de överger boet. Honan lockar ungarna och försöker förmå dem att lämna boet och lyckas inte det kan hon helt enkelt knuffa ut dem! Ungarna väger mycket lite och klarar att falla handlöst mot marken, trots höjden. Om boet ligger lång från vattnet väntar sedan en farofylld vandring för de små dunbollarna.