ALKOR

LUNNEFÅGEL

Fratercula arctica
Den lilla brodern

_DSC344

text från ChatGPT.....


Lunnefågeln tillhör familjen Alcidae och är känd för sitt karakteristiska utseende, med färgglada näbbar och markanta ansiktsuttryck.

Lunnefågeln är en sjöfågel som lever stora delar av sitt liv till havs. Den är särskilt känd för sina färgstarka näbbar som blir mer uttrycksfulla under häckningssäsongen. Under denna tid bildar de stora kolonier på klippiga kuster och öar. Lunnefågeln är en skicklig flygare och simmare, men den är mindre kapabel att röra sig på land.

Fågeln är omnivor och lever främst av fisk och andra marina organismer. Den är känd för sina dyk- och simförmågor när den fångar sitt byte under vatten. Lunnefåglar är sociala och kommunicerar med varandra genom olika läten och kroppsspråk.

Lunnefågeln är ofta föremål för naturturism på platser där de häckar i kolonier. Dessa platser inkluderar bland annat nordliga områden som Island, Norge och Skottland. Människor besöker ofta dessa områden för att få en glimt av dessa färgglada och charmiga sjöfåglar under deras häckningssäsong.

TOBISGRISSLA

Cepphus grylle
Oklar betydelse...

enligt ChatGPT...


Tobisgrisslan tillhör samma familj som lunnefågeln (Alcidae) och likt lunnefågeln är den anpassad till ett liv vid havet.

Tobisgrisslan är känd för sin svartvita fjäderdräkt och sitt distinkta utseende. Dess näbb är stor och spetsig, vilket gör den särskilt anpassad för att fånga och äta fisk, särskilt tobisfiskar. Denna fågelart är en dykfågel och spenderar mycket tid under vattnet i jakt på föda.

Tobisgrisslan häckar i kolonier på klippiga kuster och öar, likt många andra sjöfåglar i Alcidae-familjen. Den lägger oftast en enda ägg och båda föräldrarna deltar i ruvningen och tar hand om den unga fågeln när den kläcks.

Arten förekommer främst i norra Atlanten och norra Stilla havet. Deras närvaro är särskilt tydlig under häckningssäsongen, när de samlas i stora kolonier på klippiga havsområden. Tobisgrisslan är också en populär syn för fågelskådare och naturälskare som besöker kustnära områden där dessa fåglar häckar.

TORDMULE

Alca torda
Torda kommer från dialektala Gotlänska tord som betyder stank eller smuts. Det syftar till fåglarnas bo-kolonier

Tordmulen är en stor alka med en längd på 38–43 cm och ett vingspann på 60–69 cm.[ Den har smala och spetsiga vingar som hopslagna räcker över stjärtroten, och stjärten är längre än hos sillgrisslan. Adultafåglar har svart huvud, svart ovansida och vitt bröst och buk. Den grova näbben är kort och hög, har vertikala räfflor och en mycket trubbig spets. Näbben är svart med ett tydligt vitt horisontellt streck som sträcker sig över båda näbbhalvorna. Den har även ett vitt vertikalt streck som sträcker sig från övre delen av näbbasen till ögat. I vinterdräkt är hakan, kinden och delar av huvudet vitt. Till skillnad från sillgrisslanhar tordmulen helvit "armhåla".


Tordmule häckar i klippbranter och på steniga skär i utskärgårdar, främst i Östersjön från Gotland och norra Småland norrut till Ångermanland. Den häckar även i nordvästra Skåne samt i Bohuslän.


SILLGRISSLA

Uria aalge

Från ChatGPT....


Sillgrisslan tillhör familjen Alcidae och är en sjöfågel som ofta ses vid kusterna och på klippiga öar runt norra Atlanten.

Här är en beskrivning av sillgrisslan:

  • Fjäderdräkt: Sillgrisslan har en övervägande svart fjäderdräkt på ovansidan och en vit buk. Under häckningssäsongen kan den ha en smal vit linje som sträcker sig från ögat och bakåt på huvudet.

  • Näbb: Dess näbb är spetsig och rak, idealisk för att fånga fisk, som utgör huvuddelen av dess kost.

  • Storlek: Sillgrisslan är en medelstor sjöfågel med en längd på cirka 40-45 centimeter.

  • Häckning: Den häckar i stora kolonier på klippiga avsatser och bergiga områden nära havet. Den lägger vanligtvis ett enda ägg.

  • Dykförmåga: Sillgrisslan är en skicklig dykfågel och kan dyka djupt i havet i jakt på småfisk.

Sillgrisslor är kända för sina häckningskolonier där de samlas i stora antal på klippiga kustområden. Dessa fåglar är vanliga längs de nordliga kusterna av Atlanten och är en viktig del av den marina ekosystemet.

SPETSBERGSGRISSLA

Uria lomvia

Spetsbergsgrisslan tillhör familjen alkor. Den är en nära släkting till sillgrisslan men häckar generellt nordligare. Sällsynt ses den söder om sitt utbredningsområde.


Spetsbergsgrisslan är en mycket sällsynt gäst i Sverige med ett 50-tal fynd. Majoriteten är från Västkusten under senhöst och vinter, men fynd finns också från Lilla Karlsö i maj 2000, Ölands norra udde i maj 2019 och i januari 1987 påträffades ett exemplar på en väg i Klöverträsk utanför Älvsbyn i Norrbotten. I början av november 2021 gjordes hela tio fynd utmed Västkusten].

ALKEKUNG

Alle alle

Alkekungen är tydligt mindre än andra alkor med en totallängd på 19–21 cm (jämför till exempel lunnefågel, cirka 33 cm och sillgrissla, 38–46 cm), vingspann på 34 till 38 cm och kroppsvikt på omkring 150–175 gram. I sommardräkt är adulta fåglar svarta på huvud, bröst, rygg, stjärt. Vingen är på ovansidan svart med vit bakre kant närmast kroppen, och med små vita markeringar. På undersidan är vingen gråaktig. Kroppens undersida är vit. I vinterdräkt är även bröstet och huvudets sidor vita.


Alkekungen ses vintertid regelbundet vid Sveriges och Norges västkust, vissa år i stora antal. Vid kraftiga västliga vinterstormar kan den föras in längre in över fastlandet och den har observerats i alla Sveriges landskap. I Sverige har den observerats under alla årets månader förutom juni och juli.[6][7]

År 1865 häckade ett par förvånansvärt nog i Bottniska viken i Haukipudas norr om Uleåborg


från Wikipedia