SVARTTÄRNA

SVARTTÄRNA

Chlidonias niger

Den svarta svalliknande

En skönhet i vår fågelfauna. Både den mörka fjäderdräkten och tärnans graciösa uppträdande är underbara att se.

I Sverige häckar svarttärnan sparsamt i mellersta och södra Sverige speciellt i Skåne, Bergslagen, Mälarområdet samt på Öland och Gotland. Den svenska stammen är liten men anses idag vara stabil. Den har under det senaste halvseklet pendlat mellan 150 och 300 par. Dock kategoriseras den i Sverige som sårbar , främst eftersom nästan en tredjedel av alla svarttärnor häckar på endast tre lokaler: Kristianstads vattenrike i Skåne, Hornborgasjön i Västergötland och Fläcksjön i Västmanland! Ofta får jag kommentarer av typen –”förr hade vi svarttärnor i sjön, men de har försvunnit” Så kan det ofta vara. Små kolonier av svarttärna kan etableras i lämpliga lokaler under en eller ett par säsonger för att sedan försvinna i många år.







Svarttärnan omfattas av AEWA:
Avtalet om bevarande av flyttande sjöfåglar i Afrika och Eurasien, som förkortas AEWA (efter den engelska kortvarianten av namnet: African-Eurasian Waterbird Agreement), är ett avtal utvecklat under Förenta nationernas Bonnkonvention kring bevarandeåtgärder för ett antal våtmarksfåglar. Avtalet, som är det största i sitt slag, etablerades 16 juni 1995 i Haag och ratificerades 1 november 1999 då minst fjorton stater, vilket omfattade sju afrikanska och sju eurasiska stater skrev under avtalet. Sedan dess är AEWA ett självständigt internationellt traktat.


AEWA omfattar 255 fågelarter[1] som är ekologiskt beroende av våtmarker för i varje fall någon del av sin årscykel. Dessa arter omfattar lommar, doppingar, tropikfåglar, pelikaner, skarvar, fregattfåglar, hägrar, storkar, träskonäbbar, rallar, ibisar, skedstorkar, flamingor, änder, svanar, gäss, tranor, vadare, måsar, tärnor och till och med sydafrikansk pingvin.

2008 omfattade avtalet 118 länder från Europa, delar av Asien, Kanada, Mellanöstern och Afrika. Parterna inom avtalet är bundna att delta i en rad bevarandeåtgärder[2] vilka rör bevarande av arter och habitat, kontroll av mänsklig påverkan, forskning och övervakning, utbildning och information och implementering. [källa Wikipedia]