GRAVAND

När min längtan efter våren börjar göra sig som mest påmind kommer gravänderna. Redan i slutet av februari är dom på plats nere i viken och i de små vattensamlingarna på strandängen. Gravanden finns längs de Svenska kusterna från ca Uppland i öster och hela vägen till Norska gränsen. Den är en en mycket karismatisk fågel som gör intryck på oss som bor i dess närhet. Fågeln är lite av en blandning mellan and och gås, och har ett utseende som inte går att förväxla med någon annan art. Hannen har en i det närmaste osannolik röd näbb och båda könen är vacker tecknade i vitt, grönt och rödbrunt.

En sak jag gillar med fåglar generellt är att arterna varierar så mycket beroende på var i landet du befinner och vilket naturtyp du har runt dig. Vi har alla några fåglar som uppehåller sig i trädgården och som vi hyser lite extra kärlek till. För många är det talgoxar, rödhakar eller en ständigt sjungande koltrast på hustaket. Hemma hos oss är det gravänderna. När man vaknar på morgonen kan de sitta och vissla på balkongräcket eller så är det ett 10 tal fåglar som tidiga vårmorgnar slåss om honorna gunst på gräsmattan.

Det som givit gravanden sitt namn och som gör den speciell är dess val av häckplats. Honan gräver en djup bohåla i en sandbrink, eller väljer att häcka i färdiga hålor grävt av räv, kanin eller grävling. Hemma hos oss brukar gravänderna på våren undersöka lämpligheten att häcka under uthuset, men hittills har det aldrig fallit dem i smaken.
Boet kan placeras flera kilometer från kusten, om inte lämpliga boplatser finns närmre. I gravandens bohåla kan flera honor lägga ägg och under goda förutsättningar kan kullarna bli riktigt stora. När det är dags för änderna att lämna boet lotsas den stora familjen av både honan och hannen i ”gåsmarsch” ner mot vattnet. En helt underbar syn om man har turen att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle.